svaneholmskan

Jag var inte speciellt blödig innan men efter Edvin har jag blivit mycket känsligare.

Det finns några filmer jag storbölar till

 Forrest Gump!
När han står vi Jennys grav och säger att han saknar henne gråter jag som en tok!

Armageddon

När hon säger farväl till sin pappa via tv-skärmarna. Shit vad jag bölar.


Jag kan gråta ibland när jag läser Lindas blogg. Det är så grymt ocfh orättvist att hon ska behöva kämpa mot dessa hemska cancermonster och att de bara sprider sig i hennes kropp och gör henne dålig.
Barn ska inte behöva förlora en förälder i förtid.

Och en förälder ska inte förlora sitt barn. Bara tanken på att förlora sitt barn får ju ögonen att tåras.

Jag får tårar i ögonen när jag tänker på min älskade farfar. Ågh vad jag saknar honom och önskade att han fick träffa mina barn.

Han hade älskat Elin som är så lik mig och hade skämt bort dom och lärt dom massa bus.
Jag kan riktigt se framför mig hur Elin hade lindat honom kring sitt lillfinger och fått allt hon velat. Och alla bus han lärt Edvin. Att säga "aaa" efter man druckit och han hade väl gett dom massa godis. :-D

Edvin fick därför heta Harry i andra namn så att han alltid lever kvar på ett sätt.

Jag kan ibland bli så arg på mig själv att jag börjar gråta. Jag blir så arg på mig själv att jag fortfarande tar åt mig av vissa saker någon säger eller gör mot mig.
Jag vet ju att jag egentligen inte ska göra det men ibland är det svårt att inte börja grubbla igen de där svarta tankarna om att man är rätt värdelös som människa och inte duger till något.

Men så grinar jag över hur dum jag är som tillåter någon att få mig känna så och då brukar det bli bättre.

Ibland är det faktiskt skönt att få grina en stund och släppa ut lite spänningar i kroppen och lätta på trycket. Brukar kännas rätt skönt efteråt.

Kram på er och ta hand om varandra!