Dag 07 – Min bästa vän (vänner)
Jag har några som jag har speciellt nära hjärtat
Jessica och jag träffades när vi flyttade till Bollebygd. Jag var ett och hon är ett år äldre än mig. Vi lekte jämt och allt. Med Barbie och byggde snökojor och snönborgar. Hon fick mig intresserad av hästar och jag började rida och sen blev jag skötare på hennes häst Skrutten. Underbara häst!
Jag stöttade henne när hennes pappa dog och hon har alltid stått bakom och stöttat mig när det var tufft i skolan.
Visst har vi bråkat många gånger och sagt det klassiska( jag ska inte bjuda dig på mitt kalas!) :-D
Men alltid har vi glömt det fort och blivit bästisar igen.
Hon bor kvar i bollebygd medans jag bor en några mil bort men vi träffas ibland men som vanligt är det tid som är en bristvara. Men jag vet att hon alltid finns för mig och jag finns för henne.
Carita blev jag kompis med på ridskolan och när jag skulle börja högstadiet tror jag. Hon gick i samma klass som Jessica och sommaren mellan sjuan och åttan umgicks vi ett stort gäng varje dag. Bästa sommaren i mitt liv. jag och Carita umgicks ofta och när hon slutade nian och flyttade till Årjäng för att plugga trav hälsade jag på en gång. Sen hördes vi knappt på några år innan vi fick kontakten igen för något år sen via Facebook igen.
Jag och Elin har vart och hälsat på henne två gånger i Karlskoga där hon bor. Hade så gärna önskat att vi bodde närmare så vi kunde umgås ofta. Men man värdesätter ännu mer de gånger man ses också när det inte blir så ofta.
Annah träffade jag via familjeliv när jag gravid med Edvin och vi fann varandra med en gång och har det så mysigt när vi träffas. Men med två barn var numera så blir det ju tyvärr inte så ofta men jag ser fram emot många års vänskap med denna underbart snälla och goa tjej.
Jag har inte så många nära vänner men de få jag har värdesätter jag väldigt högt.
Min umgängeskrets är väldigt liten och det beror väl dels på tid att kunna träffas och att många av mina vänner bort långt bort.
Dag 06 – Min dag
Blev väckt vid strax efter halv åtta av en Edvin som låg i vår säng och buffade och höll på att rulla runt. Mysigt ibland men inte så tidigt.
Vi gick upp för att inte störa Elin och pappa som sov. Gick ner och tog en morgondusch jag och Edvin. Mysigt att ha morgon bara han och jag.
Sen vaknade Elin och kom ner till källaren innan vi gick upp för att göra frukost.
Vid tolv åkte jag till jobbet och Daniel var hemma med busungarna. Började jobba halv ett och hade sen vid två utvecklingssamtal med chefen. Kändes helt okej faktiskt.
Har jobbat till nio då jag stängde butiken. Fick sitta i bilen tio minuter innan jag kunde köra för det hade frusit på insidan av bilen. Sen en snabb handling på City innan jag åkte hem.
Nu ska jag och min kärlek snart dricka lite glögg innan det är dags att krama kudden.
Vi gick upp för att inte störa Elin och pappa som sov. Gick ner och tog en morgondusch jag och Edvin. Mysigt att ha morgon bara han och jag.
Sen vaknade Elin och kom ner till källaren innan vi gick upp för att göra frukost.
Vid tolv åkte jag till jobbet och Daniel var hemma med busungarna. Började jobba halv ett och hade sen vid två utvecklingssamtal med chefen. Kändes helt okej faktiskt.
Har jobbat till nio då jag stängde butiken. Fick sitta i bilen tio minuter innan jag kunde köra för det hade frusit på insidan av bilen. Sen en snabb handling på City innan jag åkte hem.
Nu ska jag och min kärlek snart dricka lite glögg innan det är dags att krama kudden.
Dag 05 – Vad är kärlek?
Kärlek är
när ditt barn kommer och smyger upp i ditt knä och säger mamma och lägga huvudet på din axel och du känner hur ni slappnar av du blir varm i hela kroppen
när du har kommit så långt i ett förhållande att du kan visa alla dina sidor, även de mindre bra. :-D
föräldrar som gör allt för sina barn även när de flyttat hemifrån. :-)
när ditt barn kommer och smyger upp i ditt knä och säger mamma och lägga huvudet på din axel och du känner hur ni slappnar av du blir varm i hela kroppen
när du har kommit så långt i ett förhållande att du kan visa alla dina sidor, även de mindre bra. :-D
föräldrar som gör allt för sina barn även när de flyttat hemifrån. :-)
Gå aldrig och bli kär
det är bara till besvär.
Först ska man kram till armarna blir lama.
Sen ska man gråta till kinderna blir våta.
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Frukost idag bara Edvin och jag. Mysigt ibland att bara sitta han och jag.
Naturell fil och oboypulver på. Mums!
Inte jordens nyttigaste men gott är det. Äter det inte ofta som tur är men ibland vull man unna sig något gott och onyttigt.
Lunch blev spagetti och köttbullar på Edvins begäran.
Jag brukar köpa Ica frysta kötbullar. De är riktigt goda. Jag skulle vilja göra egna men tid och ork finns inte riktigt.
Middag
Pizza med kebabkött, sås, ananas, fetaost. den är så god men väldigt mättande.
Naturell fil och oboypulver på. Mums!
Inte jordens nyttigaste men gott är det. Äter det inte ofta som tur är men ibland vull man unna sig något gott och onyttigt.
Lunch blev spagetti och köttbullar på Edvins begäran.
Jag brukar köpa Ica frysta kötbullar. De är riktigt goda. Jag skulle vilja göra egna men tid och ork finns inte riktigt.
Middag
Pizza med kebabkött, sås, ananas, fetaost. den är så god men väldigt mättande.
Dag 03 – Mina föräldrar
Min mamma heter Eva Margareta och är född den 9 september 1952 och hennes mamma hette Margit och pappa Eskil. Hon är uppväxt i Viskafors som ligger utanför Borås och nästan där vi bor nu. Hon har en halvsyster som är 17 år äldre och som bor i Göteborg.
När hon var liten ville hon jobba med barn och efter några år med kontorsjobb så blev hon dagmamma. Så när vi började skolan var hon alltid hemma vilket var helt perfekt. Visst var det lite jobbigt när man var ledig från skolan att det kom barn tidigt men man hade ju alltid att leka med och jag som också alltid älskat barn fick hjälpa till att ta hand om de små.
När jag gick första året i gymnasiet fick hon livmodercancer och jag var livrädd att förlora min mamma men hon är stark och klarade den fajten. Hon har ont i sina knän som hon skadat när hon var ung och vild. :-D
Så i jan 2009 bytte hon knäled och det blev väl inte så bra som det var tänkt. Och jag lider med henne att det inte blev så bra. Önskar så att hon slapp ha så ont i sina knän och kunna gå och röra sig utan problem.
Min mamma är den bästa som finns och jag vågar inte ens tänka på den dan hon inte finns längre.
Efter en tid som arbetslös fick hon jobb på Gaddenskolan och där jobbar hon idag 50% på kontoret. Och kan man ha det bättre än att bo 5 minuters promenad från jobbet??
Min pappa heter Per-Åke Kenneth och är född den 9 november 1952 i Sandared och hans mamma heter Birigit och pappa hette Harry. Han är uppväxt i Sandared mellan Borås och Göteborg.
Han blev bortskämd som enda barnet och när han var för stor så skämde de bort sina barnbarn istället. :-D
Farmor fick alltid berätta historier om pappa när han var liten och en som alltid var lika rolig att höra var när han åkte tåg och blev så rädd när det kom en tunnel. Och när han fick en hockeypuck på näsan så han fick gå med gips på näsan.
Han jobbade som verktygsmakare i många år tills företaget gick i konkurs och var då arbetslös en kort period. Men fick praktik på K-Rauta och där blev han kvar. Och det skulle han gjort mycket tidigare.
Han säljer grillar och verktyg som ingen annan. Så ska ni köpa grill, gräsklippare eller verktyg ska ni åka till
K-Rauta i Mölndal och fråga efter Per-Åke så får ni hjälp av en riktig expert.
Jag har verkligen världens bästa föräldrar som alltid har ställt upp för mig och min bror. Visst har jag vissa stunder tyckt att min bror fått mer uppmärksamhet men vilka syskon känner inte så ibland??
Pappa och vart med mig i stallet och hjälpt till, jag har fått åka på ridläger, vi har vart på massa roliga semestrar.
vi har alltid fått massa fina saker och vi har alltid känt oss älskade och sedda.
Och fortfarande känner man fullt stöd om man behövet hjälp med något och ibland får man hjälpen innan man behöver be om den. :-D
Så jag hoppas att mina barn har samma känslor om mig när de växer upp och känner likadant.
Fast lika bra som mamma kommer jag aldrig att bli. :-D
Bror mor och far
När hon var liten ville hon jobba med barn och efter några år med kontorsjobb så blev hon dagmamma. Så när vi började skolan var hon alltid hemma vilket var helt perfekt. Visst var det lite jobbigt när man var ledig från skolan att det kom barn tidigt men man hade ju alltid att leka med och jag som också alltid älskat barn fick hjälpa till att ta hand om de små.
När jag gick första året i gymnasiet fick hon livmodercancer och jag var livrädd att förlora min mamma men hon är stark och klarade den fajten. Hon har ont i sina knän som hon skadat när hon var ung och vild. :-D
Så i jan 2009 bytte hon knäled och det blev väl inte så bra som det var tänkt. Och jag lider med henne att det inte blev så bra. Önskar så att hon slapp ha så ont i sina knän och kunna gå och röra sig utan problem.
Min mamma är den bästa som finns och jag vågar inte ens tänka på den dan hon inte finns längre.
Efter en tid som arbetslös fick hon jobb på Gaddenskolan och där jobbar hon idag 50% på kontoret. Och kan man ha det bättre än att bo 5 minuters promenad från jobbet??
Min pappa heter Per-Åke Kenneth och är född den 9 november 1952 i Sandared och hans mamma heter Birigit och pappa hette Harry. Han är uppväxt i Sandared mellan Borås och Göteborg.
Han blev bortskämd som enda barnet och när han var för stor så skämde de bort sina barnbarn istället. :-D
Farmor fick alltid berätta historier om pappa när han var liten och en som alltid var lika rolig att höra var när han åkte tåg och blev så rädd när det kom en tunnel. Och när han fick en hockeypuck på näsan så han fick gå med gips på näsan.
Han jobbade som verktygsmakare i många år tills företaget gick i konkurs och var då arbetslös en kort period. Men fick praktik på K-Rauta och där blev han kvar. Och det skulle han gjort mycket tidigare.
Han säljer grillar och verktyg som ingen annan. Så ska ni köpa grill, gräsklippare eller verktyg ska ni åka till
K-Rauta i Mölndal och fråga efter Per-Åke så får ni hjälp av en riktig expert.
Jag har verkligen världens bästa föräldrar som alltid har ställt upp för mig och min bror. Visst har jag vissa stunder tyckt att min bror fått mer uppmärksamhet men vilka syskon känner inte så ibland??
Pappa och vart med mig i stallet och hjälpt till, jag har fått åka på ridläger, vi har vart på massa roliga semestrar.
vi har alltid fått massa fina saker och vi har alltid känt oss älskade och sedda.
Och fortfarande känner man fullt stöd om man behövet hjälp med något och ibland får man hjälpen innan man behöver be om den. :-D
Så jag hoppas att mina barn har samma känslor om mig när de växer upp och känner likadant.
Fast lika bra som mamma kommer jag aldrig att bli. :-D
Bror mor och far
Dag 02 – Min första kärlek
Oj oj oj hur ska man komma ihåg det då?
Men jag skulle tro att det var en kille som heter Anders som gick i min bästa kompis klass. Så han var ett år äldre än mig och hur snäll som helst. Jag frågade ju chans som man gjorde då på några killar i klassen men de hånade mig alltid och lurades.
Typ sa ja för att efter en liten stund komma och säga att de inte alls ville så klart. har skrivit i min dagbok att Anders i 5B är söt. :-d
Sen dröjde det till sommarlovet i sjuan som jag var riktigt kär igen. Också en kille som var kompis med Jessica och ett år äldre. Men även det var obesvarat men vi var vänner alla fall.
Men jag skulle tro att det var en kille som heter Anders som gick i min bästa kompis klass. Så han var ett år äldre än mig och hur snäll som helst. Jag frågade ju chans som man gjorde då på några killar i klassen men de hånade mig alltid och lurades.
Typ sa ja för att efter en liten stund komma och säga att de inte alls ville så klart. har skrivit i min dagbok att Anders i 5B är söt. :-d
Sen dröjde det till sommarlovet i sjuan som jag var riktigt kär igen. Också en kille som var kompis med Jessica och ett år äldre. Men även det var obesvarat men vi var vänner alla fall.
Tävling hos Linda
Snart dags att jobba igen
På måndag är det dags att börja jobba igen. Man blir lite i en bubbla när man går hemma i fyra veckor. Min plan var ju att gå och små städa och plocka lite. Göra fotobok och sortera foton i datorn. Träffa mammaledig kompisar.
Men ödet ville annorlunda. Istället blev det sjukhus med Edvin och daniel hemma och vabba i två veckor och den här veckan har jag Edvin hemma så han får bygga upp sitt immunförsvar lite till. Men samtidigt var det skönt att vi var hemma båda två när han var så dålig. Man kunde ju hjälpa varandra lite då och Elin kom inte i kläm lika mycket. Edvin blir ju ännu mer mammig(hur det nu är möjligt) när han är sjuk och vill bara sitta hos mig hela tiden.
Men lite städat jag har fått och fotoboken har jag börjat med så den får väl ta sin lilla tid.
Nu hoppas jag bara att Edvin inte åker på något mer på ett litet tag.
Men ödet ville annorlunda. Istället blev det sjukhus med Edvin och daniel hemma och vabba i två veckor och den här veckan har jag Edvin hemma så han får bygga upp sitt immunförsvar lite till. Men samtidigt var det skönt att vi var hemma båda två när han var så dålig. Man kunde ju hjälpa varandra lite då och Elin kom inte i kläm lika mycket. Edvin blir ju ännu mer mammig(hur det nu är möjligt) när han är sjuk och vill bara sitta hos mig hela tiden.
Men lite städat jag har fått och fotoboken har jag börjat med så den får väl ta sin lilla tid.
Nu hoppas jag bara att Edvin inte åker på något mer på ett litet tag.
Dag 01- Presentera dig själv
Jag föddes den 4 mars kl 6,01 på Borås Sjukhus. Min mamma heter Eva och min Pappa heter Per-Åke.
Vi bodde första året i Sandared där även farfar Harry och farmor Birgit bodde.
När jag var ungefär ett år flyttade vi till Bollebygd och där växte jag upp i ett drömområde. Det är elva hus med en lekplats i mitten och en garagelänga. Så bara öppna dörren och springa ut så hade man lekplatsen där.
Vi var många barn som bodde där och familjerna kom bra överens. På somrarna brukade vi träffas och grilla hos varandra.
När jag började lekis så blev livet tuffare och skoltiden fram till gymnasiet var väldigt tuff. Jag blev mobbad och utstött och hade svårt att få riktiga vänner. Min räddning var min granne jessica som räddade mig många gånger. Jag började ljuga för jag trodde att jag fick mer kompisar då men det blev ju bara tvärtom. I fyran fick jag börja hos en psykolog och det hjälpte lite grann och i femman och sexan gick jag hos en kurator. Hon hjälpte mig att bli lite starkare och sakta bygga upp mitt obefintliga självförtroende.
Högstadiet var väl okej förutom en släng av lite ätstörningar och ibland en önskan att livet skulle ta slut men de få vänner jag hade såg till att jag kom på andra tankar. Och på gymnasiet hade jag riktigt roligt och fick några riktigt bra kompisar som jag umgicks med varje dag nästan. Tyvärr är den kontakten bruten idag.
Jag blev en ihop med en idiot som körde ner mitt självförtroende ännu mer och han gjorde mig en tjänst att vara otrogen och hitta en annan tjej lagom till studenten.
Efter gymnasiet kände jag att jag var tvungen att komma bort så jag sökte lite olika skolor och kom in på Skara Stifts Folkhögskola i Hjo. Turism och Reseplanering. Och de räddade livet på mig. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag hittade såna underbara vänner som jag har kontakt med än idag och till våren ska vi se till att träffas allihop igen.
Jag blev ihop med en kille på skolan efter en vecka. :-D och blev skolans snackis. hahaha
Men det höll bara nån månad och det var väl lika bra. Satt på kvällarna i bastun med en några killar och sen chattade långt in på natten. Då fick jag kontakt med en kille från Stockholm som jag flyttade till efter skolan och förlovade mig med. Gick först en hotellutbildning och fick sen jobb på Ica Maxi i Haninge.
Men jag trivdes inte riktigt så efter 2½ flyttade jag hem igen själv. Fick jobb på Willys och flyttade till min första egna lägenhet. Levde rövare några år innan jag hittade kärleken på internet igen.
Först var vi kompisar och pratade varje dag i telefon innan jag övertalade honom att vi skulle träffas. Och efter en tur till Ikea sa det KLICK!!! Och vi flyttade ihop i princip med en gång. Och efter 2 veckor skrev vi kontrakt på lägenhet och flyttade efter två månader. Sen gick det ganska fort med allt.
Förlovade oss efter 5 månader och skaffade hus och barn efter två år. Men varför vänta om det känns rätt.
Jag har de senaste tre åren engagerat mig i det fackliga arbetet och gått kurser som strärkt mig massor. Jag HATAR att prata inför mer än två människor men för varje kurs jag har gått har det kännts lättare och lättare.
Mitt självförtroende har vuxit massor och nu vågar jag mer och mer säga ifrån. Visst jag bryter fortfarande ihop ibland när ingen ser. Och jag tar åt mig lite för mycket ibland men man kan ju inte växa allt på en gång.
Jag kom till en punkt då jag kände att nä nu jävlar får det vara nog! Antingen är jag en mes resten av livet eller så börjar jag bygga upp mitt försvar och vågar stå upp för mig och andra.
Jag har alltid satt andra i första rummet men nu har jag satt mig i samma rum. Min vänner och familj kommer alltid först för mig. Mår de bra så mår jag också bra.
Ja det var jag det!
Vi bodde första året i Sandared där även farfar Harry och farmor Birgit bodde.
När jag var ungefär ett år flyttade vi till Bollebygd och där växte jag upp i ett drömområde. Det är elva hus med en lekplats i mitten och en garagelänga. Så bara öppna dörren och springa ut så hade man lekplatsen där.
Vi var många barn som bodde där och familjerna kom bra överens. På somrarna brukade vi träffas och grilla hos varandra.
När jag började lekis så blev livet tuffare och skoltiden fram till gymnasiet var väldigt tuff. Jag blev mobbad och utstött och hade svårt att få riktiga vänner. Min räddning var min granne jessica som räddade mig många gånger. Jag började ljuga för jag trodde att jag fick mer kompisar då men det blev ju bara tvärtom. I fyran fick jag börja hos en psykolog och det hjälpte lite grann och i femman och sexan gick jag hos en kurator. Hon hjälpte mig att bli lite starkare och sakta bygga upp mitt obefintliga självförtroende.
Högstadiet var väl okej förutom en släng av lite ätstörningar och ibland en önskan att livet skulle ta slut men de få vänner jag hade såg till att jag kom på andra tankar. Och på gymnasiet hade jag riktigt roligt och fick några riktigt bra kompisar som jag umgicks med varje dag nästan. Tyvärr är den kontakten bruten idag.
Jag blev en ihop med en idiot som körde ner mitt självförtroende ännu mer och han gjorde mig en tjänst att vara otrogen och hitta en annan tjej lagom till studenten.
Efter gymnasiet kände jag att jag var tvungen att komma bort så jag sökte lite olika skolor och kom in på Skara Stifts Folkhögskola i Hjo. Turism och Reseplanering. Och de räddade livet på mig. Det är det bästa jag gjort i hela mitt liv och jag hittade såna underbara vänner som jag har kontakt med än idag och till våren ska vi se till att träffas allihop igen.
Jag blev ihop med en kille på skolan efter en vecka. :-D och blev skolans snackis. hahaha
Men det höll bara nån månad och det var väl lika bra. Satt på kvällarna i bastun med en några killar och sen chattade långt in på natten. Då fick jag kontakt med en kille från Stockholm som jag flyttade till efter skolan och förlovade mig med. Gick först en hotellutbildning och fick sen jobb på Ica Maxi i Haninge.
Men jag trivdes inte riktigt så efter 2½ flyttade jag hem igen själv. Fick jobb på Willys och flyttade till min första egna lägenhet. Levde rövare några år innan jag hittade kärleken på internet igen.
Först var vi kompisar och pratade varje dag i telefon innan jag övertalade honom att vi skulle träffas. Och efter en tur till Ikea sa det KLICK!!! Och vi flyttade ihop i princip med en gång. Och efter 2 veckor skrev vi kontrakt på lägenhet och flyttade efter två månader. Sen gick det ganska fort med allt.
Förlovade oss efter 5 månader och skaffade hus och barn efter två år. Men varför vänta om det känns rätt.
Jag har de senaste tre åren engagerat mig i det fackliga arbetet och gått kurser som strärkt mig massor. Jag HATAR att prata inför mer än två människor men för varje kurs jag har gått har det kännts lättare och lättare.
Mitt självförtroende har vuxit massor och nu vågar jag mer och mer säga ifrån. Visst jag bryter fortfarande ihop ibland när ingen ser. Och jag tar åt mig lite för mycket ibland men man kan ju inte växa allt på en gång.
Jag kom till en punkt då jag kände att nä nu jävlar får det vara nog! Antingen är jag en mes resten av livet eller så börjar jag bygga upp mitt försvar och vågar stå upp för mig och andra.
Jag har alltid satt andra i första rummet men nu har jag satt mig i samma rum. Min vänner och familj kommer alltid först för mig. Mår de bra så mår jag också bra.
Ja det var jag det!
Rolig uppmaning
Gick in på min vän Lindas blogg och hittade den här roliga uppmaningen hon hade hittat.
Dag 01 – Presentera mig själv
Dag 02 – Min första kärlek
Dag 03 – Mina föräldrar
Dag 04 – Det här åt jag i dag
Dag 05 – Vad är kärlek?
Dag 06 – Min dag
Dag 07 – Min bästa vän
Dag 08 – Ett ögonblick
Dag 09 – Min tro
Dag 10 – Det här hade jag på mig i dag
Dag 11 – Mina syskon
Dag 12 – I min handväska
Dag 13 – Den här veckan
Dag 14 – Vad hade jag på mig i dag?
Dag 15 – Mina drömmar
Dag 16 – Min första kyss
Dag 17 – Mitt favoritminne
Dag 18 – Min favoritfödelsedag
Dag 19 – Detta ångrar jag
Dag 20 – Den här månaden
Dag 21 – Ett annat ögonblick
Dag 22 – Det här upprör mig
Dag 23 – Det här får mig att må bättre
Dag 24 – Det här får mig att gråta
Dag 25 – En första
Dag 26 – Mina rädslor
Dag 27 – Min favoritplats
Dag 28 – Det här saknar jag
Dag 29 – Mina ambitioner
Dag 30 – Ett sista ögonblick
Så det är väl bara att köra igång då
Sjukhus
Förra fredan var Elin bjuden på Halloween fest hos Simon på dagis. Och hela familjen fick följa med. Jätteroligt att få komma iväg på lite skojs.
Elin hade jättekul och ville sova över hos Simon. Hon blev så arg för att hon inte fick stanna kvar. De hade lagt sig under hans täcke och kollade på film. Sötisar.
Edvin lekte med Simons bilar och var nöjd han också.
När vi kom hem somnade de gott men Edvin vaknade efter en någon timme och hostade och var ledsen. Och som vanligt då så hostade han och kräktes upp segt segt slem. Och lite feber började han få. Han andades ganska fort och stötigt så jag ringde 1177 och vi fick komma in om vi ville men vi avvaktade och han sov resten av natten fast lite oroligt.
Roligt med ny förkylning när han precis slutat med penicillin.
Han somnade om och vaknade på morgonen med feber och ville inte riktigt äta. Vi åkte och kollade på Folkrace så vi kom ut lite i friska luften. Bra för lungorna. Och Edvin somnade gott i sin vagn.
På söndan gick vi tipspromenad och Edvin sov hela tiden. Lite högre feber.
På måndan ringde vi till VC för att kolla upp han. Inte ett ljud sa han när de stack i fingret. Duktiga killen. Febern steg som högst till över 39 grader så. De hittade inget utan antagligen bara ett virus. Han var lite piggare så vi trodde att det skulle vända.
Tisdan fick han hög feber igen på morgonen igen så Daniel åkte upp med honom för jag var på kurs. Hittade inget då heller.
Han åt dåligt och drack dåligt men var hyfsat pigg ändå.
Onsdan hade jag hög feber och den sjönk inte riktigt med Alvedon så vi sa att imån får vi ringa igen.
Natten onsdag/torsdag vaknade han på natten med hög feber och ville ha juice. Fick äpplejuice och vi la oss i vår säng igen. Hörde att han hostade och tyckte det luktade lite. Reste mig upp och tände lampan för att se om han kräktes. Jo då. Och när jag hämtade handduk kom resten också. I min säng. så upp och byta lakan och stoppa i en tvättmaskin. Satt uppe med han nästan två timmar innan vi la oss igen.
Torsdag var han riktigt hängig och ville inte sitta upp själv iutan halv låg i mitt knä hela dan. Vi hade tid hos läkaren halv tre. Då hade snabbsänkan gått från 26 på tisdan till 105! Och det lät som lunginflammation! IGEN!
Så vi blev remitterade till barn och förmodligen inlagda. Så snabbt hem och slänga ner lite kläder i en påse till oss och till Elin som fick åkta till Mormor och morfar för att sova.
Tur man har sina underbara föräldrar så nära.
Fick in lite saft till han och han fick en alvedon och en ipren i rumpan. Vilken kick han fick! Han blev riktigt pigg och gick omkring och busade. Han drack lite saft och åt lite kexchoklad.
Sen kom äntligen doktorn och det visade sig att han har öroninflammation på båda öronen och lunginflammation. Vi blev skickade till röntgen för att kolla lungorna.
Först lät det som de skulle skicka hem oss med medicin men jag sa att han har inte kissat på hela dan och får inte behålla något han dricker eller äter nästan. De hade satt emla-plåster på båda händerna och i armvecket så de kunde sticka honom och sätta kanyl. Daniel fick ligga med honom på bristen och hålla fast honom. Usch vad han skrek. Då känner man sig hemsk.
Upp till Barnavdelningen och in på rum 2. Där fick han antibiotika direkt i kanylen och sen dropp för att få vätska. Han var väldigt trött och somnade i mitt knä. Men jag fick inte lägga honom i sängen. Så fort jag rörde mig eller försökte lägga ner honom så vaknade han och skrek.
De tog prover med jämna mellanrum och han fick alvedon eller ipren varannan timme i rumpan. Fick in en juniorsäng till han som vi klämde ner oss i. Han sov gott men vaknade till nån gång och skrek. Jag sov nog bara någon minut i taget. De kom in med jämna mellanrum och tog prov eller gav alvedon/ipren.
Vid fyra skulle de ge antibiotika och upptäkte då att venen för droppet gått sönder och hans arm var typ 4 gånger så stor!!!!! Har du inte märkt något frågar sköterskan då??
Fy fan vad hemsk man känner sig då. Tänk vad ont han måste ha haft. De försökte sätta ny kanyl men han skrek och vred sig så de sa att han får lite lugnande sen iställer så får ni sova nu. Sen sov han så gott hela natten med sin stora arm. Jag trodde ju att de hade koll på sånt, inte att jag ska behöva ha det.
På morgonen fick han en ny kanyl och sin medicin och var mycket piggare. När pappa kom blev Edvin glad busade lite. Han försökte äta lite lunch med det kom upp. Tror det var för torrt. Sönderkokt potatis och konstig korv stroganoff. Men sen till middag åt han riktigt bra. Drack riktigt mycket under dan.
Han ville gå ut ur rummet hela tiden med det fick vi ju inte. Men vi fick gå ut från avdelnigen och gå runt i sjukhusetsentre så det gjorde vi så han fick lite luft.
Han sov gott på natten och var mycket piggare på lördan. Vi fick gå till apoteket och hämta ut penicillin och så skulle han ta en dos och kissa så fick vi åka hem.
Han hade inte kissat när läkaren kom på ronden men strax efter hade han äntligen gjort det. Så skönt!!
Han tog motvilligt medicinen och den fick vara kvar i magen. Så när pappa kom så fick vi åka hem efter en stund.
Så nu är det en kamp tre gånger om dan att tvinga i honom sin medicin. För han skriker nej så fort han ser sprutan. Han är piggare men äter så dåligt och dricker så där.
Det känns på honom att han gått ner i vikt. Han hade ju inte så mycket att ta av innan. Man känner revbenen på sidan och bak på ryggen och de syns tydligt.
Så nu får han i princip äta vad han vill. Mycket glass får det bli.
Sen kommer vi få kallelse till öron för att diskutera om han ska få rör i öronen. Och efter 6 veckor röntga lungor igen. Han fick utslag förra gången han åt kåvepenin så vi ska även få kallelse till allergi och kolla om han verkligen är allergisk.
Så det blir mycket sjukhus framöver för min lilla gubbe. Han var så duktig men man känner sig så hemsk när man måste hålla fast han och det gör ont.
Så nu hoppas jag vi slipper fler såna här sjukdomar.
Elin hade jättekul och ville sova över hos Simon. Hon blev så arg för att hon inte fick stanna kvar. De hade lagt sig under hans täcke och kollade på film. Sötisar.
Edvin lekte med Simons bilar och var nöjd han också.
När vi kom hem somnade de gott men Edvin vaknade efter en någon timme och hostade och var ledsen. Och som vanligt då så hostade han och kräktes upp segt segt slem. Och lite feber började han få. Han andades ganska fort och stötigt så jag ringde 1177 och vi fick komma in om vi ville men vi avvaktade och han sov resten av natten fast lite oroligt.
Roligt med ny förkylning när han precis slutat med penicillin.
Han somnade om och vaknade på morgonen med feber och ville inte riktigt äta. Vi åkte och kollade på Folkrace så vi kom ut lite i friska luften. Bra för lungorna. Och Edvin somnade gott i sin vagn.
På söndan gick vi tipspromenad och Edvin sov hela tiden. Lite högre feber.
På måndan ringde vi till VC för att kolla upp han. Inte ett ljud sa han när de stack i fingret. Duktiga killen. Febern steg som högst till över 39 grader så. De hittade inget utan antagligen bara ett virus. Han var lite piggare så vi trodde att det skulle vända.
Tisdan fick han hög feber igen på morgonen igen så Daniel åkte upp med honom för jag var på kurs. Hittade inget då heller.
Han åt dåligt och drack dåligt men var hyfsat pigg ändå.
Onsdan hade jag hög feber och den sjönk inte riktigt med Alvedon så vi sa att imån får vi ringa igen.
Natten onsdag/torsdag vaknade han på natten med hög feber och ville ha juice. Fick äpplejuice och vi la oss i vår säng igen. Hörde att han hostade och tyckte det luktade lite. Reste mig upp och tände lampan för att se om han kräktes. Jo då. Och när jag hämtade handduk kom resten också. I min säng. så upp och byta lakan och stoppa i en tvättmaskin. Satt uppe med han nästan två timmar innan vi la oss igen.
Torsdag var han riktigt hängig och ville inte sitta upp själv iutan halv låg i mitt knä hela dan. Vi hade tid hos läkaren halv tre. Då hade snabbsänkan gått från 26 på tisdan till 105! Och det lät som lunginflammation! IGEN!
Så vi blev remitterade till barn och förmodligen inlagda. Så snabbt hem och slänga ner lite kläder i en påse till oss och till Elin som fick åkta till Mormor och morfar för att sova.
Tur man har sina underbara föräldrar så nära.
Fick in lite saft till han och han fick en alvedon och en ipren i rumpan. Vilken kick han fick! Han blev riktigt pigg och gick omkring och busade. Han drack lite saft och åt lite kexchoklad.
Sen kom äntligen doktorn och det visade sig att han har öroninflammation på båda öronen och lunginflammation. Vi blev skickade till röntgen för att kolla lungorna.
Först lät det som de skulle skicka hem oss med medicin men jag sa att han har inte kissat på hela dan och får inte behålla något han dricker eller äter nästan. De hade satt emla-plåster på båda händerna och i armvecket så de kunde sticka honom och sätta kanyl. Daniel fick ligga med honom på bristen och hålla fast honom. Usch vad han skrek. Då känner man sig hemsk.
Upp till Barnavdelningen och in på rum 2. Där fick han antibiotika direkt i kanylen och sen dropp för att få vätska. Han var väldigt trött och somnade i mitt knä. Men jag fick inte lägga honom i sängen. Så fort jag rörde mig eller försökte lägga ner honom så vaknade han och skrek.
De tog prover med jämna mellanrum och han fick alvedon eller ipren varannan timme i rumpan. Fick in en juniorsäng till han som vi klämde ner oss i. Han sov gott men vaknade till nån gång och skrek. Jag sov nog bara någon minut i taget. De kom in med jämna mellanrum och tog prov eller gav alvedon/ipren.
Vid fyra skulle de ge antibiotika och upptäkte då att venen för droppet gått sönder och hans arm var typ 4 gånger så stor!!!!! Har du inte märkt något frågar sköterskan då??
Fy fan vad hemsk man känner sig då. Tänk vad ont han måste ha haft. De försökte sätta ny kanyl men han skrek och vred sig så de sa att han får lite lugnande sen iställer så får ni sova nu. Sen sov han så gott hela natten med sin stora arm. Jag trodde ju att de hade koll på sånt, inte att jag ska behöva ha det.
På morgonen fick han en ny kanyl och sin medicin och var mycket piggare. När pappa kom blev Edvin glad busade lite. Han försökte äta lite lunch med det kom upp. Tror det var för torrt. Sönderkokt potatis och konstig korv stroganoff. Men sen till middag åt han riktigt bra. Drack riktigt mycket under dan.
Han ville gå ut ur rummet hela tiden med det fick vi ju inte. Men vi fick gå ut från avdelnigen och gå runt i sjukhusetsentre så det gjorde vi så han fick lite luft.
Han sov gott på natten och var mycket piggare på lördan. Vi fick gå till apoteket och hämta ut penicillin och så skulle han ta en dos och kissa så fick vi åka hem.
Han hade inte kissat när läkaren kom på ronden men strax efter hade han äntligen gjort det. Så skönt!!
Han tog motvilligt medicinen och den fick vara kvar i magen. Så när pappa kom så fick vi åka hem efter en stund.
Så nu är det en kamp tre gånger om dan att tvinga i honom sin medicin. För han skriker nej så fort han ser sprutan. Han är piggare men äter så dåligt och dricker så där.
Det känns på honom att han gått ner i vikt. Han hade ju inte så mycket att ta av innan. Man känner revbenen på sidan och bak på ryggen och de syns tydligt.
Så nu får han i princip äta vad han vill. Mycket glass får det bli.
Sen kommer vi få kallelse till öron för att diskutera om han ska få rör i öronen. Och efter 6 veckor röntga lungor igen. Han fick utslag förra gången han åt kåvepenin så vi ska även få kallelse till allergi och kolla om han verkligen är allergisk.
Så det blir mycket sjukhus framöver för min lilla gubbe. Han var så duktig men man känner sig så hemsk när man måste hålla fast han och det gör ont.
Så nu hoppas jag vi slipper fler såna här sjukdomar.
hemma och drar
Så är operationen gjord och det gick väldigt bra. Bedövningen gjorde riktigt ont men det hade jag blivit förvarnad om så jag var lite beredd. Det kändes så skumt när man kände att de grejade i handen och drog åt sidorna fast det inte gjorde ont. Kändes lite på ett ställe så jag fick lite mer bedövning.
Det tog en halvtimme ungefär sen fick jag åka hem. Jättegullig läkare var det som vanligt. Har bara positiva erfarenheter från Skene.
Så nu går jag hemma hela dagarna och fixar lite och donar. igår sov jag till halv elva och idag till halv tolv. Har ju typ 5 års sömn att ta igen så det är så skönt. Jag går upp vid kvart i sex och hjälper Daniel med barnen så de kommer iväg till dagis. Sen hämtar han dom när han slutar så det blir ju långa dagar men de trivs så bra så det är inga problem.
Edvins mage är lite ur fas men jag tror det beror på penicilinet.
Dagen går rätt långsamt så det gäller att ha saker att göra. Så jag städar och fixar lite. Men det är svårt att göra allt med en hand. Och det gäller att inte glömma bort sig och använda handen för mycket för då gör det ont.
Så 4 veckor blev jag sjukskriven och sen få jag väl försöka ta det lite lugnt på jobbet och inte lyfta för tungt med en gång. Fast det är ju lite svårt i kassan.
Det tog en halvtimme ungefär sen fick jag åka hem. Jättegullig läkare var det som vanligt. Har bara positiva erfarenheter från Skene.
Så nu går jag hemma hela dagarna och fixar lite och donar. igår sov jag till halv elva och idag till halv tolv. Har ju typ 5 års sömn att ta igen så det är så skönt. Jag går upp vid kvart i sex och hjälper Daniel med barnen så de kommer iväg till dagis. Sen hämtar han dom när han slutar så det blir ju långa dagar men de trivs så bra så det är inga problem.
Edvins mage är lite ur fas men jag tror det beror på penicilinet.
Dagen går rätt långsamt så det gäller att ha saker att göra. Så jag städar och fixar lite. Men det är svårt att göra allt med en hand. Och det gäller att inte glömma bort sig och använda handen för mycket för då gör det ont.
Så 4 veckor blev jag sjukskriven och sen få jag väl försöka ta det lite lugnt på jobbet och inte lyfta för tungt med en gång. Fast det är ju lite svårt i kassan.
